Den svenska skidvägen är stängd pga vanvård
Ett åttiotal alpina skidgymnasieelever har tagit studenten runt om i landet. Födda 06 och 07. Det är en kull desillusionerade skidåkare som kastas ut i ovissheten. För fyra år sedan var alla förväntansfulla och såg fram emot att utvecklas som skidåkare på den utstakade svenska skidvägen via landslaget till världseliten.
När svenska skidåkare nu lämnar gymnasiet är vägen framåt minst sagt otydlig. Narrativet är att du ska köra förbundets egen AET tour som är högsta FIS-nivå i Sverige. Det är den vägen förbundet tydligt pekar ut för våra nyblivna seniorer. Ändå verkar det som man kan vinna AET tour om och om igen, hur många gånger som helst utan att komma vidare till något landslag, seger på SM och NM räcker inte heller. Ranking och resultat? Nej, som vanligt råder subjektiva bedömningar.
Svenska utförsåkare fastnar i vinkelvolten
Visst, individen har ett stort ansvar att förbereda sig och ta hand om sin egen utveckling. Men precis som på vilken arbetsplats som helst har ledningen ansvaret att peka ut vägen framåt. Arbetsledaren måste inspirera och leda den nyanställde under tiden den lär sig vad jobbet går ut på.
Som arbetsgivare har du också ett ansvar att se till att din HR-resurs fortsätter att utvecklas på arbetet. För att vara tydlig, förbundets HR-resurs är i det här fallet dom aktiva.
Arbetet är skidåkning
Här har förbundet ett generellt ansvar och här har ansvaret brustit. Den svenska vägen som pekats ut av förbundet har blivit en återvändsgränd som leder rakt åt skogen, dessutom bristfälligt underhållen och full av potthål.
Vinkelvolten kan verka kul, men det är inte kul som skidåkare att fastna där.
Det finns en bredd, men finns det en väg till elit?
19 svenskar födda 2006-2007 topp 50 i världen i sina årskullar. Över bägge könen och alla fyra grenar. Det låter inte dålig, var tionde på topp 50 listan över fyra grenar är en svensk i åldersspannet 18-20 år. Framtiden borde se ljus ut. På andra sidan gränsen i Norge är dock motsvarande siffra 41. Mer än dubbelt så många.
Den gångna vintern har 10 av svenskarna i statistiken ovan fått starta i Europacup, i Norge är motsvarande siffra mer än det dubbla.
Det är inte så att Norge har en genetisk bas bättre lämpad för skidåkning än Sverige. Norrmännen har bara ett bättre sätt att gör det på.
En tydligare och bredare väg framåt.
Året som gick fick en! svensk åkare göra premiär i världscupen.
EN enda!
Detta trots att det har funnits lediga startplatser titt som tätt under vintern för förbundet att fylla, men som dom av olika anledningar valt att lämna tomma.
Vi pratar om det berömda nålsögat här
Det märkliga är att Sverige har bredden. runt 600 licensierade FIS åkare. Norge har runt 500. Bara en handfull länder i världen har fler FIS åkare än Sverige.
Svenska åkare är för dåligt förberedda
Orsaken till att startplatser inte fylls på Europacup och Världscup? Förutom att det saknas pengar i förbundets budget att skicka fler åkare?
Att låta åkare betala själva för att ta sig till start har inte varit aktuellt, hur skulle det se ut? Då skulle bara “rika” åkare kunna fylla platserna och inte den som egentligen stod näst på tur eller som vunnit tränarnas gunst.
Alla har fått stanna hemma, i rättvisans namn.
Fast vinkelvolten.
En annan orsak rent generellt är åkarna utanför landslaget är för dåligt förberedda för det som väntar på nästa nivå. Att köra AET i Hassela och Duved är inte samma sak som att komma till en balkad backe i Österrike, eller för den delen en obalkad backe med startnummer 78 där blåbärsriset sticker fram i groparna.
Det är ingen idé att låta åkare starta för att komma sist tycks tankegången vara. Lite samma inställning som SOK har när dom inte tar ut åkare till OS, fast vi har startplatser.
Dessutom kan dom kanske störa dom etablerade stjärnorna, det får bara inte ske.
Är Skidsverige OK med det?
Frågan är hur vägen till bättre förberedelse skall se ut? Den går uppenbart inte längre genom landslagsstrukturen. Antalet pallplatser i världscupen mer än halverades 25/26 mot året innan. Endast en åkare nådde pallen i världscupen i vintras.
2026/27 års landslagsupplägg bidrar inte till framgång
Äntligen kom den, som vi väntat. Uttagningen visar att du måste vara en etablerad världscupåkare för att säkra en plats i träningsgruppen. Men inte ens det räcker. Åkare som stadigt plockat poäng har ställts utanför träningsgruppen. För framtiden finns inget utrymme. Pengar saknas är budskapet.
Vägen är igenbommad
Om fyra månader är det världscuppremiär.
Runt om i världen pågår förberedelserna för fullt. Det svenska landslaget vet knappt var dom ska träna i sommar och i höst, när eller vem som ska träna dom.
Dom bästa åkarna har redan valt en egen väg utanför laget av nämnda orsaker.
Ett saktfärdigt agerande på alla nivåer inom svenska skidförbundet har lett fram till dagens situation, vilket visar en tydlig brist på självinsikt och inte minst, brist på respekt för dom aktiva vilka är dom som drabbas.
Det är ett haveri.
Det kom inte plötsligt, det får ni ändå hålla med om.
Skitrotter varslade om detta redan sommaren 2024, och nu är vi här.
2020 var 47 åkare uttagna i olika landslag, för två år sedan var det 21 åkare, till kommande vinter är det 14. I alla fall om vi ska räkna med dom som får mer stöttning av förbundet än en jacka.
För dom utanför återstår bara vinkelvolten.
Om inte någon på förbundet sätter fart och börjar tänka i nya banor.
Ett litet hopp kan skönjas i pressreleasen
– Inför varje världscup- och Europacuptävling i vinter tas en svensk trupp ut utifrån antalet svenska startplatser och åkarnas aktuella prestationsläge där bästa möjliga lag ställs på startlinjen inför varje tävling. Här har åkare från alla tre träningsgrupper chansen att nomineras.
Bra tänkt att fylla startplatserna! Synd bara att man inte kunde utlova interna kvaltävlingar inför varje tävling så slapp vi fundera på subjektiva bedömningar och tränarnas favoriter. Men ett litet steg i rätt riktning är det.
Bra också att A och B laget ska träna tillsammans.
Dessutom fick faktiskt tre 07:or och en 08:a plats i träningsgrupp 3. Träningen skall dom klara på egen hand, men en gul jacka fick dom, kompisarna till avund.
Alpinsveriges viktigaste tjänst
Häromveckan lät förbundet meddela att Mathias Moberg lyfts upp till den nyinrättade tjänsten som Nationell utvecklingschef. En sammanslagning av flera chefstjänster i den konsolidering som pågår i målhuset.
Borta är tjänster som Alpin chef, Nationell chef, Utbildningsansvarig, och Rikstränare. Allt verkar ha trattats ner i tjänsten Nationell utvecklingschef. Tveklöst är Mathias nya jobb alpinsveriges viktigaste uppdrag.
Sveriges framtid som alpin nation vilar plötsligen i Mathias händer.
Det är inget litet ansvar.
Skitrotter tog ett snack med den nya utvecklingschefen, han låter hungrig och full av entusiasm. Mathias vill jobba smartare och effektivare. Han verkar inse att något måste göras och låter förändringsbenägen, vilket är positivt. För förändring måste till å det snaraste. Frågan är hur lätt det är att lära gamla hundar att sitta?
Låt oss hoppas att han är mäktig uppgiften
En krönika utan egna åsikter är ingen krönika så jag passade på och skickade med ett par tips till den nya nationella utvecklingschefen:
- Svenska skidåkare behöver åka mer skidor – tidigt ner i åldrarna
- Svenska skidåkare behöver variera sin skidåkning mer – oavsett ålder
- Släpp iväg U-16 till internationella ungdomstävlingar utanför norden – för att se och lära
- Svenska skidgymnasister behöver pröva att tävla i alperna – för att veta vad som väntar
- Svenska skidåkare behöver åka flera grenar – hela vägen in i VC
- Se till att SM arrangeras i alla grenar, eller det är kanske för mycket begärt?
- Svenska skidförbundet behöver se college som en resurs – och stötta collegeåkarna
- Bjud in collegeåkare till träning när landslaget är i USA – Fyll tomma startplatser på världscupens nordamerika-turné med collegeåkare som redan är på plats
- Fyll alla startplatser på alla nivåer efter ranking och genom kval – oaktat vem som betalar
Sist men inte minst, varför inte låta våra svenska åkare prova på nästa nivå så snart som möjligt? Då får åkaren en egen uppfattning om vad som krävs på den nivån.
Jag räknade till 19 olika individuella segrare på AET-touren under den gångna vintern. Se till att dom inte fastnar i vinkelvolten. Nästa nivå efter att man vunnit på FIS är Europacup. Och har man en ranking topp 150 i världen så är man enligt FIS redo att köra världscup.
Alpina VM 2037, någon?
För övrigt är det tio år kvar till alpina VM 2037, snittåldern på segrarna har i dom senaste har legat runt 29 år. Det blir Mathias Mobergs uppgift att staka vägen dit för årets studenter, dom är nämligen 29 år då. Vi får önska honom lycka till med det.
Subscribe to our newsletter!
About the Author
