Freeride växer lavinartat. 2022 köpte internationella skidförbundet (FIS) upp Freeride World tour FWT. Freeridesportens motsvarighet till världscupen. Freeride är också den enda skidsporten där skidor och snowboard, tjejer och killar samsas på samma arena samtidigt. I juni 2024 fattade FIS slutligen det formella beslutet att uppta freeride i den internationella skidfamiljen.
Freeride är en udda gren inom den internationella skidfamiljen. Yngst men samtidigt äldst. Sporten går ut på att ha kul, utmana sig själv. Utför berget i ospårad terräng med fart stil och spektakulära hopp.
Något som skidåkare hållit på med i alla tider.
Långt innan slalom uppfanns. Men den organiserade tävlingsformen är “bara” 30 år gammal. Äldst av alla freeridetävlingar är NM som arrangeras i Riksgränsen. Årligen sedan 1992. För den som kan sin skidhistoria var det också här Sveriges första slalomtävling arrangerades 1934. Två år senare gjorde alpint debut i OS 1936.
Nu knackar freeride på dörren nere hos IOK i Lausanne och det är det internationella skidförbundet som är pådrivande.
Var står freeride Sverige och svenskarna idag?
Historiskt är freeride en svensk paradgren och 6 världsmästerskap har erövrats av svenskar. 67 pallplatser på FWT. Namn som Henrik Windstedt, Sverre Liljeqvist och Reine Barkered är välkända i skidvärlden. Alla skolade i klassisk utförsåkning. Snowboardåkaren Johan Olofsson är en annan pionjär. Alla en del sportens historia och några närmar sig pensionsåldern bokstavligt talat.
Idag finns åkare i världseliten som Max Palm, Carl Regnér, Edvin Olsson och Kristofer Turdell. Andra knackar på som skitrotters egen Christopher Henning, Casper Kantermo och Max Håkansta. Bara för att nämna några. Alla gudabenådade skidåkare på den internationella skidscenen.
Sporten är organiserad under FIS sedan 2024 men än har inte den svenska skidfamiljen bestämt sig för om det är en skidsport.
Saktfärdigheten är slående.
Enligt skitrotters källor så ligger frågan på dagordningen först inför skidtinget i oktober 2026.
Besluten från FIS 2022 och 2024 kan inte ha kommit som en blixt från klar himmel för det Svenska skidförbundet.
Varför så långsam hantering?
En förklaring ligger i sportens natur. Freeride är skidfamiljens sista Hot Dog. Man har svårligen låtit sig organiseras.
Till NM har alla varit välkomna att anmäla sig, alltid. Man har inte behövt organisera sig i klubbar, distrikt eller förbund. Har man bara haft hjälm, ryggskydd och lavinutrustning så har man varit välkommen.
Avsaknaden av struktur är freeride’s styrka och svaghet. Freeride World Tour har också varit öppen för alla som gått igenom kvalstegen. Inga klubbar och inga förbund. Numera behövs dock en fis-licens för att få tävla.
En sport måste alltid växa underifrån, det är utövarna som är sporten.
Att styrelsen i det svenska skidförbundet eller deras tjänstemän skall dra lasset är svårt att begära. Människorna där har ingen naturlig anknytning till freeride. Förbundet har mer eller mindre fått sporten i knät från FIS.
I alpländerna finns flera skidgymnasium med freeeride på schemat
Men i Sverige har man ännu inte lyckats formera sig och erbjuda ett riksidrottsgymnasium. Ett sådant kan i princip bara ligga i Åre.
Viljan inifrån sporten att få igång ett sådant är starkt men vad skitrotter erfar så går det trögt.
Enligt Svenska skidförbundets sportchef för snowboard och freeski Stefan Karlsson (det är han som har fått uppgiften att hantera freeride tills det är en officiell gren) har en gedigen utredning gjorts och Jämtlands gymnasieförbund har skickat in en ansökan om ett freeridegymnasium i Åre till skidförbundet.
En ansökan som skidförbundet tillstyrkt. Så långt allt väl.
Men hos tjänstemännen i Åre kommun verkar det vara tvärnit. Dom säger nej, finns inga pengar.
Åres politiker säger också nej. Enligt uppgift så tyckte politikerna att förbundets roll var otydlig i huvudmannaskapet. Utöver själva pengafrågan då.
Det håller inte att Sverige är utan freeridegymnasium om vi fortsatt vill ligga i framkant i den snabbast växande skidgrenen. Här behövs ett snabbt omtag.
Freeride störst på Sociala medier
Freeride är långt ifrån bara tävling, tävling är nästan sekundärt. Filminspelning och snabba klipp är minst lika viktigt för åkarna och dess sponsorer.
Som exempel så har Sveriges bästa manliga alpina åkare 13 000 följare på Instagram medans Sveriges högst rankande freerideåkare 46 000.
Freerideåkaren Jakob Wester har 60 000 följare och han tävlar inte ens.
Världens bästa alpinåkare Marco Odermatt har drygt 500 000 följare medans freeridern Candide Thovex har 1,3 miljoner följare, inte heller han tävlar. Instagram, Facebook, Youtube osv. Miljontals klick. Klart att det är en marknad som skidbranschen är intresserad av.
Fakta är att det är fler svenska freerideåkare som lever på sin skidåkning än någon annan skidgren. Helt utan support från något förbund.
Kabinbanan en film på åtta minuter som fångar essensen i freeride. Ta dig tid och se den.
Vad kan Svenska skidförbundet göra?
Här finns en unik chans att vara modern och bryta mönstret.
Svenska skidförbundet behöver tänka utanför sin box. Sträck ut en hand till utövarna och be om hjälp. Vad vill ni?
Utövarna måste i sin tur ta emot handen. Det är dags för den första generationens freerideåkare att ta på sig ledarskapet, kavla upp flanellskjortan och börja jobba för sporten.
Vi pratar ideellt arbete.
Hur gör vi det här bra, tillsammans?
Sveriges framgångsrika historia inom freeride riskerar annars att bli just bara historia.
Våga vara stöttande utan att kväva entusiasmen som finns inom freeride. Tvinga inte fram en organisation för organiserandets skull. Det finns inget landslag idag och så ska det nog fortsätta vara. Freeride har en tydlig form för hur man kvalar till tävlingar ända upp till högsta nivå.
Någon landslagsuttagning behövs inte och fyller ingen funktion. Knappast någon landslagstränare heller. Åkarna är vana att träna varandra.
Möjligtvis en rikstränare, en mentor som bara finns där runt åkarna och kommer med tips och råd. En sponsorpool behövs för att stötta sporten men låt bli åkarnas kläder och utrustning. Åkarna har redan sponsorer och är vana att lösa det på egen hand.
Vad som behövs är en stabsfunktion, någon som äger sportfrågan, samordnar och underlättar för åkarna och gör det med entusiasm. En freeridesportens Karin Sundberg.
En nationell tävlingsserie knuten till det internationella rankingsystemet.
Ett skidgymnasium där unga åkare får chans att utvecklas tillsammans i sin sport.
Toppen vore också om förbundet kallade åkare till öppna fysläger där såväl etablerade som blivande stjärnor träffas och får möjlighet att förbereda sig inför kommande utmaningar.
Men stöp inte i samma form som dom andra grenarna inom skidförbundet.
Det finns en orsak till att några av Sveriges bästa skid och snowboardåkare idag återfinns i freeridesporten. Se till att bevara den orsaken.
OS 2030 är fyra år bort
I december avgörs om freeride blir OS-gren redan 2030. Vilket enligt uppgift är 90% säkert. Nu gäller det för förbundet att agera med lite snabba fötter annars riskerar vi att bli frånåkta även i denna svenska paradgren.
När skitrotter pratar med Stefan Karlsson om saken låter det hoppfullt. Stefan samlar ihop ett freerideråd. Detta för att forma organisationen i önskad riktning. Stefan är också medveten om att andra länder har kommit längre och Sverige behöver sätta fart för att inte hamna på efterkälken.
Men han betonar samtidigt att han är en tillfällig lösning.
Han har redan fullt upp med sina ordinarie arbetsuppgifter som sportchef för snowboard och freeski. Tanken är att Freeride ska ha sin en egen organisation inom kort.
En helt annan sak, du har väl märkt att vi tagit bort alla störande annonser? Det betyder också att vi har tagit bort annonsintäkter. Vill du stödja vår skidjournalistik så kan du swisha ett bidrag, litet som stort till 1233123726 märk din Swish “skitrotter” Tack för ditt stöd.
Subscribe to our newsletter!
About the Author
Borde inte ett freeridegymnasium kunna husera i existerande skidgymnasiet i Järpen?