Skitrotter ställer dom frågor du vill ha svar på.
Med ett knytnävsslag i magen på den alpina skidfamiljen slog SOK luften ur OS redan innan invigningen. I samma slag sänkte SOK sitt eget varumärke. Att inte ta ut Felix Monsén till fartgrenarna och samtidigt missa medaljchansen i herrarnas alpina lagtävling visar på ett i sportvärlden unikt självskadebeteende.
Det här är en krönika som innehåller redaktörens egna åsikter
Ett par veckor efter miraklet i Kitzbühel och mer än halvvägs in i OS kan vi konstatera att alpint i OS passerar förbi utan något större svensk intresse. Av den enkla anledningen att det saknas svenskt deltagande.
Inga svenskar i fartgrenarna, inte heller något svenskt lag i den alpina kombinationen oavsett kön. Visst, vi har Emma Aicher som skördar medaljer på löpande band i alla grenar, men hon tävlar som bekant för Tyskland.
Sex alpina tävlingar i OS hann avverkas innan framtidshoppet Fabian Ax Schwartz fick starta som ensam svensk i storslalom.
Svensk utförsåkning skördar sin egna ruttna frukt
Alpint skördar frukten av en till synes lång och medveten strategi från det Svenska Skidförbundet att bara satsa på slalom. En strategi som är lika korkat som om man i längd bara satsat 10km klassiskt.
Även om ett nytt mirakel skulle ske och Kristoffer Jakobsen tar medalj i herrarnas OS slalom förändrar inte det faktumet att svensk alpinsport har kört i diket.
Alpin landslagsverksamhet kontrolleras inte av Svenska Skidförbundet utan av SOK.
Genom sitt mångmiljonstöd till utvalda skidåkare kräver SOK inflytande över landslagsuttagningar och slutligen vem eller vilka som ska få en startplats i OS.
Något jag har skrivit om tidigare i Skitrotters allra första krönika; Swedish ski federation on the way down the slippery slope in full throttle .
Det här blev nu uppenbart för alla när SOK’s sportchef Fredrik Joulamo förklarade sitt beslut i SVT två dagar efter Felix Monséns bragdartade tiondeplats i Kitzbühel;– Felix Monsén hade inte blivit uttagen oavsett hur många kvotplatser vi hade haft.
Felix hade precis landat det bästa svenska manliga resultatet i alpina världscupen oavsett gren på ett år. Dessutom med en helt egen satsning utan stöd av SOK och utanför landslaget.
Fredrik Joulamo tog inte bara luften ur dom alpina fansen. Han skickade tydliga signaler till lovande alpina ungdomar att dom ska ta en allvarlig funderare på om alpin skidsport är något att satsa på.
Efterverkningarna för den alpina sporten riskerar att bli långvariga.
Om och hur sporten skall resa sig efter denna pungspark hänger helt och hållet på dom beslut och strategier om framtiden som tas. Något som jag antar det filas på av förbundsledningen i målhuset i Åre.
Här krävs att den alpina chefen Stefan Dahlsten gör en rejäl riktningsförändring och pekar med hela armen.
OS är inget mästerskap, OS är ett spel
Med sitt ställningstagande visar samtidigt SOK och Fredrik Joulamo med all tydlighet vad OS är för något.
En inbjudningstävling, eller en uppvisningstävling om du så vill men OS är inte något mästerskap.
Norrmännen förklarar kanske bäst vad det är frågan om; Olympiska lekar.
I ett mästerskap krävs det att dom bästa utövarna är på plats.
Det är inte fallet i OS. I vart fall inte i herrarnas alpina lekar. Ta herrarnas störtlopp som ett exempel, 36 deltagare. På världscupen i Kitzbühel veckan innan var det 58 på startlistan.
Från Topp 20 i Kitzbühel saknades inte mindre än åtta åkare. Dom blev inte inbjudna att leka med dom andra tjurarna.
Segraren i OS störtloppet Franco von Allmen (SUI) hamnade på sextonde plats i Kitzbühel. På sjätte och sista poängplats i OS kom Alexis Monney (SUI), han var trettiosexa i Kitzbühel.
Båda där slagna av Felix. Att vara tia i Kitzbühel inför 50 000 åskådare är en prestation som slår det mesta.
I smutsig idrottspolitik hamnar atleten i kläm
SOK skickar in ca fyra miljoner om året till alpint genom sitt topp och talangprogram. Men det är inte SOK som finansierar utan pengarna kommer i mångt och mycket från oss skattebetalare.
SOK får ca 50 miljoner årligen i stöd direkt från staten.
Annan finansiering kommer från SOK’s partners. Bland dom största bidragsgivarna där är Svenska Spel vars ägare är staten.
SOK skickar fler ledare och delegater till OS än aktiva. Stor del av dom skattepengar som skickas in till SOK försvinner i administration.
Frågan är varför vi skattebetalare ska skicka pengar till en sådan dysfunktionell organisation som SOK?
Är det rimligt att en basketfunktionär som Fredrik Joulamo ska ha sista ordet huruvida en alpin åkare som Felix Monsén är kapabel att komma topp 12 på deras inbjudningstävling?
Det enkla svaret måste bli nej. Det är inte rimligt.
Det är inte heller rimligt att Svenska skidförbundet låter sig styras av SOK.
OS, en uppvisningstävling i bästa fall, en inbjudningslek, en pamparnas manifestation. En tävling vart fjärde år. OS ger inget tillbaka till sporten. Pengarna dom satsar är inte heller deras.
Svenska folket skulle få bra mycket mera pang för pengarna om staten, svenska spel och dom andra av SOK´s partners la pengarna rakt in till respektive specialförbund istället, riktade pengar direkt till respektive landslag. Det är där den grenspecifika kunskapen finns, inte hos SOK.
SOK och IOC gör som dom vill
Det är ok, det är deras event. En atlet som inte blir uttagen har ingenting för att ropa på regelbrott. Försök att pröva saken i domstol har gjorts utan framgång.
IOC och SOK har sina egna regler och har tolkningsföreträde. Deras regler är ingen lag.
När IOC eller SOK bryter sina egna regler får det inga andra följder än att deras eget varumärke tar skada. Att publiken tappar intresset och ser OS för vad det är. Ett smutsigt spel fyllt av subjektiva regler.
Felix Monsén behöver inte OS men OS hade behövt Felix Monsén.
Subscribe to our newsletter!
About the Author
Det är allt sånthär som gjorde att jag tackade nej till att delta i OS 1992 i Albertvill Frankrike!