Polferries är den rätta vägen till att åka skidor i Polen
Skitrotter fortsätter irrfärden bland världens skidorter och den här gången ville vi ta reda på om det går att åka skidor i Polen.
Svaret på den frågan är så klart ja med tanke på att skiresort.info låter meddela att det finns 291 skidorter i landet. Den egentliga frågan var snarare; hur bra är den skidåkning som erbjuds?
Vi tog oss till Nynäshamn. Där väntade Polferries och färjan Nova Star.
Avfärd kl 18.00. Elbilar var tvungna att vara på plats två timmar före avfärd, vi var ute i god tid. Med giltig identitetshandling den här gången. Vi blev ombordsläppta, checkade in i hytten och installerade oss.
Innan middag vi tog en runda för att besikta båtens faciliteter och på sedvanligt manér inventera taxfree shoppen. I båtens a la carté restaurang fick vi vårt första möte med det polska köket, robust kan nog bäst beskriva den upplevelsen.
Arton timmar senare rullade vi av i Gdansk. Känslan när man kommer in i ett nytt land med bil för första gången är alltid lite speciell. Hur funkar det här? kommer vi hitta fram? Går det ens att ladda elbilen på ett vettigt sätt?
Bilar med GPS-kartor gör livet enklare nu än förr när man navigerade efter motormännens förtryckta vägatlas. Alltid inaktuell redan när den gick i tryck. Trots GPS lyckades bilen navigera fel i en rondell så några onödiga minuter lades genast bort på att komma tillbaka till rätt spår.
Ladda elbil i Polen, går det?
Efter tio mil tyckte bilen att det var dags att ta reda på det och ledde oss till en rastplats utan andra faciliteter än några Green Highway HPC laddare. Det gick lätt som en plätt. 20 minuter senare var vi åter ute på autostradan A1 eller E75 som den också är uppmärkt.

Namnet ger en viss hemtrygghet för den som har ett minne som sträcker sig längre bak än 1992. Till skillnad från den svenska motsvarigheten så är den polska toppmodern. Maxhastigheten 140km/h är dock ingen idé att försöka uppnå med elbil.
För den som kör diesel innebär det dock att man kan sträckköra från hamnen i Gdansk till skidorterna i södra Polen på ca 4 timmar. Tåget tar inte mycket längre. Dom första två laddningarna går smidigt och felfritt.
Med lite tur skulle vi hinna med kvällsskidåkning vid vårt första delmål Szczyrk. Tyvärr så leder bilens GPS oss återigen till laddstationer utan annan service. Resvana som vi är hade vi laddat upp med färdkost redan i Nynäshamn. Tredje och sista laddstoppet skulle enligt plan ske i Katowice. Ett snabbstopp då det bara var drygt sju mil kvar till vår slutdestination.
Problem uppstår
Ett par mil innan Katowice lämnar vi den hypermoderna E75:an och tar in på en betydligt sämre väg som leder oss in staden. Laddstationen vi kom fram till hade trasiga kortläsare.
Vi försökte leta upp en annan.
Trasig den med.
Efter att ha snurrat runt en timme och insett att kvällskidåkningen brunnit inne börjar bekymret blir större än så. Laddångest och stresspåslag.
29km laddning kvar och vi var tillbaka vid den första laddstationen med trasiga kortläsare.
Efter lite fokuserande insåg jag att jag kunde ladda ner en för mig okänd app; Elocity.
Smart drag.
Med den appen laddar man tydligen smärtfritt och kortlöst i hela Polen. Bra att veta. Tips, var inte som Jonas, var smart. Ladda ner appen innan avfärd.
Szczyrk sextio mil senare
Framme i Beskiderna. Nio timmar med elbilen, mest på grund av min egen oförmåga att planera. Beskiderna är en del av Karpaterna i Schlesien nordväst om Tatrabergen. I närheten av Szczyrk ligger ett par kala toppar men den mesta skidåkningen sker under trädgränsen.
Vi checkade in på Meta, vårt hotel för dom kommande två dygnen. Meta översätts till mål på svenska fick jag lära mig senare. Meta Hotell ligger ski-in ski-out i botten på det högsta berget (1257m.ö.h) Skrzyczne i skidområdet. Vid Meta Hotel ligger också målområdet för Polens alpina nationalarena.



I själva verket är Szczyrk (eller Schtyrk som det uttalas) och Skrzyczne två separata skidområden i samma by med olika ägare. Numera ihopkopplade via skidvägar.
Tunga investeringar i att modernisera liftarna har gjorts senaste åren, fem kopplingsbara stolliftar, en gondol + ett antal släpliftar med över 700 fallhöjdsmeter gör detta till ett av landets största och modernaste sammanhängande liftsystem.
Äntligen fick vi åka skidor i Polen
Det finns en tredje skidanläggning (Beskid) i området på samma liftkort som inte är ihopkopplat. Det visar sig snart att skidåkning i Polen är en fragmenterad historia. Tyvärr var vädret inte det bästa denna dag.
Dimma och lite blåsig i kombination med polskt sportlov och brist på tillräckligt med natursnö gjorde att vi var nöjda efter lunch. Ja jag vet vi är bortskämda. Istället bestämde vi oss för att inventera den lilla bergsstadens faciliteter.
Det visade sig att Szczyrk med sina sextusen innevånare är ett levande samhälle året runt. Sedan dom nya liftarna kom upp 2017 så har man mer besökare sommartid än vintertid.
Vandring och MTB downhill är det som lockar mest, förutom alla restauranger förstås. På rekommendation hamnade vi på en lokal restaurang Stara Karczma.



Här fick vi återigen en lektion i rustik matlagning. Maten var minst sagt svingod. Upplevelsen kan som bäst beskrivas som att äta varmrätterna på ett svenskt julbord. Vi la oss proppmätta. Trots att frukostbuffén på Meta var bland dom största vi sett så blev det bara kaffe morgonen efter.
Nästa stopp Korbielow
Bara fyra mil från Szczyrk på gränsen till Slovakien ligger Korbielow och den något bedagade skidorten Pilsko. Liftarna är lite äldre och tempot lite långsammare. Om det stundtals var kö nerför backarna i Szczyrk så var det betydligt lugnare här.



Pilsko ligger i ett bergspass och erbjuder normalt skidåkning ovanför trädgränsen. Rykten säger också att dom dryga 700 fallhöjdsmeterna från toppen 1490 m.ö.h är något av ett freeride paradis när snön faller.
Tyvärr för oss var bara två stolliftar öppna pga snötorka.
Den piståkning som erbjöds klarade vi av på någon timme. Även om snökvaliteten var bättre än i Szczyrk så rådde dimma även här.

Lite besvikna över den uteblivna toppturen lämnade vi detta bortglömda lilla paradis bakom oss. Vi kunde redan nu konstatera att åka skidor i Polen är annorlunda än all annan skidåkning vi upplevt tidigare men på intet sätt dålig. Tvärtom var vi redan positivt överraskade när vi tog sikte på nästa mål. Zakopane. Vi får återkomma om det lite längre fram.

