Med rätt förutsättningar kan Svensk alpin skidåkning bli bäst i världen igen. foto Lisa Johansson
Svensk alpin skidåkning brottas med återväxten. Samtidigt är det svårt att få de aktiva att fortsätta sin alpina karriär upp i åldrarna. En alpin elitskidåkare når som bekant sin fulla potential runt 30-års åldern.
Skitrotter kan konstatera att det ifjol fanns tolv aktiva svenska alpina åkare födda på 1990-talet. Fyra tjejer och åtta killar. Antal aktiva åkare födda år 2000 räknas till sju. Tre tjejer och fyra killar. Flera av dom ovan uppräknade har redan ställt undan tävlingsskidorna inför denna säsong.
Vi måste ge alla åkare chansen.
Ska vi få åkare att fortsätta upp i åldrarna och fortsätta utvecklas måste fylla vi alla platser på alla nivåer. En åkare kanske kröner sin karriär med att starta på ett ungdoms OS eller ett junior-VM. Ett par Europa-cup starter eller någon enstaka World-cup.
Åkaren kanske inte når hela vägen fram till världselit på seniornivå.
Men, den som får chansen att starta på högre nivå kommer alltid att ha en skidhistoria att berätta.
Åkaren blir en ambassadör för Svensk alpin skidåkning.
Den åkaren kommer högst troligt att introducera sina egna barn till sporten i framtiden, engagera sig i den lokala skidklubben och hemska tanke bli en “ambitiös förälder”. Men, det är så vi säkrar återväxten på ett naturligt sätt.

Start i en internationell ungdomstävling blir också ett delmål som yngre klubbåkare kan se fram emot, förstå och kämpa för att nå.
Sedan är det helt uppenbart att alpin tävlingsskidåkning på barn och ungdomsnivå är något helt annat än alpin tävlingsskidåkning på seniornivå.
Så är det i dom flesta andra sporter också.
Det ena behöver inte utesluta det andra.
Ingen åkare kommer att sluta för att det finns roliga delmål. Däremot slutar åkare som saknar delmål eller mål som är ouppnåeliga på grund av skäl som ingen förstår.
Svensk alpin skidåkning måste förbereda åkare för skidgymnasium
Ett grundkrav för att kunna bli antagen till skidgymnasium måste vara att åkare klarat av en viss nivå på ett vetenskapligt utarbetat fystest anpassat för alpin skidåkning innan den söker.
Gör som dom bästa, gör som Schweiz
Schweiz som är världens bästa alpina nation genomför sitt Swiss power test från det att åkarna är U-12. Åkare som inte gör eller klarar testet får inte ledigt från skolan för träning och tävling och tvärtom. På vissa orter får ungdomsåkare som klarat testet ledigt för träning varje fredag förutsatt att dom klarar skolan i övrigt så klart.
Åkare som inte klarat testet får inte heller köra nationella tävlingar.
Testet behöver utföras minst två gånger om året. Förslagsvis på en distrikts/regionträff från U-14. Sluttestet inför ansökan skall utföras i förbundets regi. Förslagsvis på ett gemensamt U-16 läger på Bosön hösten innan antagning.
Självklart ska det finnas utrymme för skadade eller för tillfället sjuka åkare, därför är det viktigt att testerna sker löpande under flera år.
Uttagningen till gymnasium skall vara tydlig och enkel att begripa för alla åkare. Använd den av mig i tidigare krönika föreslagna nationella ungdomstouren för att ranka åkarna.
Fystestet som nämns ovan skall ingå i rankingen och utgöra grundrankinglistan inför säsongen. Den som fått flest poäng på fystesten startar först i den första tourtävlingen och så vidare i fallande ordning.
Gör om antagningsprocessen till skidgymnasierna från grunden
I Sverige finns elva skidgymnasium. Drygt 80 platser att fördela ut till årskurs ett varje år.
Antal licensierade svenska FIS åkare födda 2009 (årskurs ett) är för tillfället 84 stycken. Födda 2008 (årskurs två) som har FIS punkter är 81 stycken.
Det finns med andra ord plats för alla svenska åkare på våra skidgymnasium
Skidförbundet och skolornas tränare lägger ner oerhört med tid, pengar och kraft för att välja ut “rätt” elever till rätt skola. En process där resultat betyder lite, subjektiv bedömning betyder mycket.

Ett av dom starkaste argumenten för den subjektiva bedömningen är möjligheten att plocka ut elever som har social mognad, studiemotivation, träningsmotivation, inlärningsförmåga, tekniska färdigheter osv. För att inte tala om det återkommande mantrat “bäst förutsättningar”.

Detta trots att vi har platser nog för alla som vill gå på ett skidgymnasium.
Alla som vill kommer in.
Någonstans.
Trots att vi har en väl utbyggd skidgymnasieplattform, mycket bredare och med fler platser än många av de nationer som ligger före oss på nationsrankingen så är denna kostsamma och filosofiskt djuplodade antagningsprocess föga framgångsrik.
Ska svensk alpin skidåkning bli bäst i världen igen så behövs denna process göras om från grunden.
Behovet av att plocka ut elever med rätt färdigheter och förutsättningar finns inte annat än i skidförbundets och skolornas föreställningsvärld eftersom alla som vill får plats.
Inför omvänd draft till skidgymnasiet
Mitt förslag: Den bäst rankade åkaren overall från den av mig föreslagna nationella touren väljer själv vilket gymnasium den vill gå på.
I fallande ordning.
Med overall så skall resultat från alla grenar vägas in lika och resultatet från det nationella fystestet skall också ingå i den rankingen.
En omvänd draft, där det är åkarens val som gäller, inte tränarnas. Draften skulle kunna ske som ett event exempelvis på USM där åkarna går upp på scen en efter en och gör sitt val. Där och då finns inget utrymme för vuxenvärldens subjektiva bedömningar.
Återigen måste det finnas utrymme för skadade åkare, därför behöver touren och rankingen vara tvåårig.
Det är resultaten och åkaren som avgör och som skall vara i fokus när skidgymnasium väljs, inte förbundets och gymnasietränarnas subjektiva bedömning.
Först då har vi ett antagningssystem som alla begriper och kan acceptera (inklusive dom ambitiösa föräldrarna). Det här systemet gör också att skidgymnasierna måste spetsa sin verksamhet. Ett dåligt skött skidgymnasium med trötta tränare kommer att väljas bort. Dessutom skulle förbundet och skolorna spara arbetstid och pengar som kan läggas på att träna dom elever som redan går på skolorna.
Skidåkare med bredast kompetens vinner
Ingen åkare kommer att kunna välja ett RIG skidgymnasium utan att ha tävlat alla grenar som U-16. Detta eftersom det i mitt förslag är resultaten overall som räknas. Kör du bara två grenar får du inte ihop poäng nog för att välja först. Genom att åkarna i U-16 tränar och tävlar i alla grenar behövs inte färdigheten bedömas subjektivt och diskuteras i timtal mellan förbundet och skolornas tränare. Resultaten talar sitt tydliga språk om färdigheten finns eller inte.

Intern konkurrens mellan gymnasierna är nödvändig för att vi ska få fram bättre åkare. Enligt skitrotters källor motarbetas detta aktivt av vissa tränare på vissa gymnasium som gärna vill behålla sin subjektiva uttagning till förmån för egna och kompisars barn.
Stämmer det så är det helt förkastligt.
Blotta misstanken att det sker är skäl nog för att ändra antagningssystemet.
För att ytterligare höja konkurrensen mellan skolorna kan man köra en tävlingsserie mellan gymnasierna eller ranka skolorna med hjälp av åkarnas punkter och progression. Premiera dom bästa skolorna exempelvis med ett träningsbidrag som kommer åkarna till del.
Läs och förstå alla kapitel i skolboken
Åkare på skidgymnasium skall träna och tävla alla grenar. Inför minst ett pass friåkning i veckan under snöperioden. Då menar jag friåkning av typen Freeride/Freeski över hela fjället.
Detta för att öka skidglädjen och ge åkaren en bredare skidkunskap. Något åkaren behöver för att kunna hantera nya backar och utmaningar utanför Sverige.
Svenska backar är generellt för enkla och saknar de utmaningar som krävs för att utveckla åkarna i och efter gymnasiet.
Därför är det rent skadligt för svensk alpin skidåkning att ha en seniortour likt AET*.
**Alpine Elite Tour
En tour som dessutom är mer eller mindre tvingande för den som vill komma upp i landslaget eller bli uttagen att tävla Europacup. Även om du vinner touren så finns idag ingen garanti att du blir uttagen i landslaget. Där är det återigen subjektiva bedömningar som avgör åkarnas framtid.
Att tävla slalom och storslalom i Gopshus, Sundsvall, Hassela, Lindvallen och Kläppen är inte utvecklande för någon som fyllt 18 år. Det är samma backar som åkts dom senaste 10 åren. Att stanna kvar i dom backarna blir som att läsa om nians skolbok om och om igen.
AET passar bättre som rikstäckande ungdomscup U16.
Enkla backar på hemmaplan är en av grundorsakerna till att svensk alpin skidåkning har så svårt att ta nästa steg på utvecklingstrappan.
I Norge finns ett antal anläggningar som har backar som utvecklar, exempelvis; Voss, Oppdal, Ål, Kvitfjell och Hafjell, till och med Högegga i Trysil är bättre än allt i Sverige utanför Jämtland. Se till att svenska F.I.S tävlingskalendern inte krockar med tävlingar som går i dessa backar.
Skidgymnasierna måste åka dit och dom måste årligen ut på Europaturné.
Detta är viktigare för utvecklingen som skidåkare än allt annat. En störtloppstävling skall vara obligatorisk på en sådan resa.
Låt åkarna vara kvar i sin träningsgrupp
Inga åkare på Skidgymnasiet ska ingå i landslaget, men ska självklart få tävla på den nivå den tillhör.
Inklusive världscup.
Är du vinnare på en nivå så ska du genast vidare till nästa nivå.
Ett fungerande skidgymnasium skall kunna erbjuda den träning åkaren behöver för att utvecklas vidare oavsett nivå. Men då måste också träningen på skidgymnasiet vara bättre och mer utmanade än den träning åkaren har fått med sig hemifrån.
Enligt uppgift så har norska åkare på skidgymnasium och landslag ca 70 dagar på snö innan första tävlingen.
För svenska åkare gäller runt 40 dagar.
Det betyder svenska åkare under fyra år på gymnasiet tappar 120 dagar.
Bara under försäsong. I princip ett helt skidår försvinner mot motsvarande norska åkare under skidgymnasietiden.
Svensk alpin skidåkning behöver Riksanläggningar som fungerar
Svensk alpin skidåkning saknar en fungerande riksidrottsanläggning. Störtloppet i Åre under Skistars försorg har blivit en papperstiger. Backen är nerprioriterad och i princip aldrig tillgänglig för träning och tävling. Det är skamligt.
Här måste man sätta press på Skistar från förbundets sida. Skistar är trots allt en sponsor. Frågan är om inte svensk alpin skidåkning i själva verket är deras gisslan.
Förbundet behöver ett par backar/anläggningar som alltid är preparerade för träning och som håller minst Europacup nivå med balkat underlag.
Almåsa är en av få backar i landet som erbjuder terräng och utmaningar som liknar omvärlden. Almåsa är stängd och till salu.
Skidförbundet bör köpa den och göra den till riksidrottsanläggning. En plats där klubbar, gymnasium och elitteam kan träna. Där kan man också kostnadseffektivt förlägga ungdomsfinaler med billigt lägerboende utanför dom stora skidanläggningarna.
Svensk alpin skidåkning behöver en bas i alperna

Svenska skidförbundet behöver skaffa en lägergård i alperna och skriva ett avtal med en skidanläggning även där. En plats där Juniorer och seniorer på turné oavsett nivå kan stanna upp, träna och förbereda sig tillsammans med andra åkare.
En träningsarena som motsvarar dom backar och preparering Europa cup och Världscup körs i.
Där ambitiösa åkare kan skaffa en bostad och etablera vinterbas. En plats där den svenska skidfamiljen kan mötas, umgås och utvecklas.
Storklinten eller Kåbdalis säger en del?
Javisst.
Anläggningarna i norra Sverige som sparar snö erbjuder under en kort period i oktober-november acceptabla förhållanden för att träna slalom, men bara då. Och bara i slalom.
Överdrivet många skiddagar i Norrbottens inland under hösten är mentalt nedbrytande och inte mycket bättre än att åka inomhus. Med det sagt behöver Svensk alpin skidåkning även en inomhusbacke.
Sist men inte minst, fyll alla startplatser på alla nivåer så länge någon vill åka.
Det här var den tredje krönikan från Skitrotter i om hur vi gör omstart för Svensk alpin skidåkning. Dom andra två hittar ni här:
Reboota Svensk alpin skidåkning – vi pratar barnidrott
Svensk alpin skidåkning behöver en omstart – lösningen finns
Håller ni med eller håller ni emot? Kommentera gärna i kommentarsfältet nedan
Subscribe to our newsletter!


Spot on som alltid, biten med tränare som favoriserar och även dissar de som inte slaviskt lyder deras order fryses ut, blir inte uttagna till tävlingar.
Många fd elitåkare och deras föräldrar som har blivit utsatta för detta av personer som finns kvar i organisationen på högsta nivå.
Man blir spyfärdig igen på förbundets ryggdunkare.
“Svensk alpin skidåkning saknar en fungerande riksidrottsanläggning. Störtloppet i Åre under Skistars försorg har blivit en papperstiger. Backen är nerprioriterad och i princip aldrig tillgänglig för träning och tävling. Det är skamligt.
Här måste man sätta press på Skistar från förbundets sida. Skistar är trots allt en sponsor. Frågan är om inte svensk alpin skidåkning i själva verket är deras gisslan.”
Brukar inte delar av Störtloppet vara avstängt mest hela tiden för träning? Eller minns jag fel?
Om de nånsin blir överens med den där markägaren och får till en lift väster om målområdet så borde man väl kunna avhysa en del där för just träning och tävling utan större problem?
Hej Chris, du har rätt i att nedre delen av störtloppet brukar vara avstängd. Alltmer sällan för träning och tävling dock. Backen är för det mesta stängd då snöläggning och pistning/preparering är uttalat nerprioriterat av Skistar.
Tragiskt att höra.
Jag läste den artikel om att en lokal miljardär i Park City vill köpa loss orten från Vail och jag kan inte hjälpa att önska något liknande för Åre.
Tänk ett Åre som styrs som Romme; lokal familj med resurser som fokuserar på ett berg… Vilken dröm!
Uppkäftig som vanligt 🙂 Bra!
Får du någon respons från “de som bestämmer”?
Apropå bättre tränings/tävlingsytor; har du sett förlängningen av Slalombacken i Åre som planeras dras ända upp till Hummeln? Diskuteras nu i Åre kommun.