Skitrotter ställer dom frågor du vill ha svar på.
Sverige som land har blivit jämställt och kravlöst, i vårt samhälle går allas lika värde före individuell prestation. Kollektivet går före jaget. Den som är svagast sätter nivån på vad gruppen förväntas uppnå. Alla ska med, alla på snö.
Om det är rätt eller fel kan man debattera, mår vi som land bättre nu? hur påverkar det folkhälsan? Mår individerna i landet Sverige bättre psykiskt och fysiskt nu än när individuell prestation var ett grundkrav?
En sak kan vi i alla fall vara överens om: Svensk herrskidåkning mår inte bra.
När vi summerar OS-året 2026 så kan vi konstatera att svensk herrskidåkning aldrig har presterat så dåligt som i år. Trots fullt lag på OS så gjorde längdherrarna sitt sämsta mästerskap någonsin.
Herrskidor befinner sig i fritt fall
Den mest lysande stjärnan Alvar Myhlback är helt ointresserad av det upplägg som erbjuds från förbundshåll. Han vet att ska man bli bäst så räcker det inte med att träna lite lagom.
Till Holmenkollen hade Svenska skidförbundet sopat upp spillrorna och skickade ett landslag där deltaga verkade vara målet snarare än att prestera. Om knappt ett år är det Skid-VM på hemmaplan i Falun.
Situationen inom Alpint är lika nattsvart. Kristoffer Jakobsen var inför 2026 den enda herråkaren uttagen i A-landslaget. Satsningen på att kratta manegen för honom har varit minst sagt bortkastad. En åkare, en gren, ett orimligt fokus. Det räckte till en 43:e plats i slalomcupen.
Två herrar har trots förbundets tillkortakommande utvecklats och presterat på högsta nivå.
Detta tack vare att båda valt att göra egna satsningar och tränat utanför den landslagsmiljö som verkar vara helt fruktlös. Unga Fabian Ax Swartz gör något så osvenskt som att tävla och prestera i två grenar, slalom och storslalom.
Sveriges bästa alpinåkare sett till resultat heter Felix Monsén och han står helt utanför landslaget. Han åker störtlopp och Super-G, två grenar förbundet inte ens klarar av att få till SM tävlingar i.
När ringer väckarklockan hos skidförbundet?
Varför har vi så få herråkare som kan prestera på högsta elitnivå?
Vi har slutat prestera av den enkla anledningen att i Sverige är det är fult att prestera. Vi får inte prestera och inte heller lära oss att prestera. Inga betyg ges i skolan, inga mål räknas på fotbollsplanen, inget måttband i längdgropen och ingen tidtagning i backen.
Svenska skidförbundet verkar vara mer intresserat av att lägga pengar och resurser på att arrangera klimatkonferenser än att skapa rätt tränings och tävlingsmiljöer för sina åkare.
Ta alpint och Lilla världscupen till exempel. Ingen riksfinal, det är för hetsigt. Istället får de sex! fjortonåringar i Götaland som i vinter ägnat sig åt sporten mötas i en meningslös regionfinal i Högheden.
Samtidigt får elvaåringar spela internationell fotbollsturnering i Göteborg. Hur kan det Svenska Fotbollsförbundet och Svenska Skidförbundet tolka RF´s riktlinjer så fundamentalt annorlunda?
Det hade inte heller varit svårt att arrangera ett SM i störtlopp och Super-G dagarna efter världscupshelgen i Åre när nationalarenan är i perfekt skick.
Men nej.
Greenwashing går nu före kärnverksamheten
Riksidrottsförbundet tolkar vart åt det blåser i samhället och skapar riktlinjer för barn och ungdomsidrott. Riktlinjer som sedan tolkas av Svenska skidförbundet.
Effekten av den tolkningen har lett till att Svensk herrskidåkning håller på att dö i samma takt som glaciärerna smälter i alperna. Vi håller på att bli utraderade som skidnation på herrsidan.
Tog förbundet klimatfrågan på allvar så hade man bojkottat världscupfinalen i längd som av någon huvudlös anledning går i U.S.A.
Hela världscupcirkusen flygs fram och tillbaka över Atlanten för en tävlingshelg.
Som kompensation arrangerar Svenska Skidförbundet en klimatkonferens under världscupshelgen i Åre där fjällveganer predikar att vi behöver flyga mindre för att rädda våra vintrar.
Ironi på högsta nivå.
Det borde finnas hopp. Vi har rimligtvis nått botten nu.
Fördelen med att ha nått botten är just den att man inte kan komma lägre ner. Men vill man inte dö där på botten så måste man snabbt som attan komma på ett sätt att ta sig upp till ytan och få luft i lungorna. Den som hamnat under ytan och inte kämpar för att hålla sig flytande kommer att bli kvar på botten av glömskans hav.
Svensk herrskidåkning behöver en ny plan – Bäst i världen
För att nå dit måste vi börja om från början. Gör vi det så kommer vi se den slutliga frukten om 20 år.
Javisst, 2046 års världsmästare är redan född.
Faktum är att han redan är igång på skidor, kanske rent av har tävlat i Lilla världscupen i vinter. Men för att han ska bli världsmästare så måste planen se fundamentalt annorlunda ut än vad den gör idag.
Längd och alpint går ut på att tävla, att mäta sig mot andra. Att vinna och förlora, Att lyckas och att misslyckas. Det är kul om man får göra det tillsammans med andra. Mot andra. Därför måste även svenska skidungdomar få mäta sig med andra, både lokalt och globalt.
Dagens idé om att börja senare, träna mindre, ät mer grönsaker och för guds skull mät dig inte med andra är kanske fin ur ett woke-perspektiv.
Men den gör också att fjortonåringen som kommer hem från Högheden lägger skidorna på hyllan och ansluter sig till fotbollslaget. Det gör att Sverige sällar sig till skidåkningens blåbärsnationer.
Fokus måste flyttas från greenwashing till kärnverksamheten
Fokus måste ligga på att skapa förutsättningar för atleterna att prestera. Fundamentalt borde vara att se till att det arrangeras SM i Störtlopp och Super-G, inte på att arrangera klimatkonferenser. Det är nonchalant och visar på att fokus är någon helt annanstans än på kärnverksamheten.
Håller du med eller emot? kommentera gärna
Skriv upp dig för vårt nyhetsbrev så missar du inget!
About the Author
Huvudet på spiken! Men att riksfinalerna i Lilla VC var borta hade jag missat! Vilket kvalificerat vansinne.
Klockrent!