Två glada skidåkare på toppen av Kasprowy Wierch i Zakopane
Mürren, Cortina, Innsbrück, St Moritz, Chamonix, Engelberg, Zakopane. Legendariska skidorter vi alla hört talas om. Alla skidorter först med liftburen skidåkning och alla tidiga arrangörer av alpina VM.
Ovan nämnda skidorter har också en annan gemensam nämnare, man kan ta tåget dit.
Zakopane vid foten av Tatrabergen är Polens vinterstad nummer ett. Alltsedan järnvägen invigdes 1899. När landet blev självständigt 1918 ville man visa upp sig för omvärlden. I Zakopane arrangerades 1929 VM i Nordisk skidsport. Längd, backhoppning och nordisk kombination.
Endast herrar deltog.
Sverige bärgade två medaljer i längd.
1936 byggdes en kabinbana upp till toppen på berget Kasprowy Wierch vilket öppnade upp för den alpina sporten i landet. 1938 byggdes ytterligare en skidlift på toppen i form av en lindragen släde för sexton personer. trehundra meter lång med en fallhöjd på 125 meter.
1939 var det åter dags för skid-VM i Zakopane.
Den här gången fanns även alpint med på programmet. May Nilsson från Åre tog Sveriges första alpina medalj genom tiderna med ett brons i slalom.
Vad hände sen?
Bara månader efter VM 1939 invaderar Tyskland grannlandet Polen. Andra världskriget är ett faktum. Alpin skidåkning sätts på paus, I alla fall vad det gäller internationella tävlingar och liftbyggen.
Efter kriget hamnar Zakopane på fel sida järnridån.
Dom andra ikonerna fortsätter utveckla sin liftburna skidåkning. Efter kriget står det still i Zakopane. Skidåkningen utför Kasprowy Wierch fanns kvar med hjälp av kabinbanan. dryga 900 höjdmeter avverkas på ett åk från topp till botten.
Men inga nya liftar byggs.
1955 beslutar den polska kommunistregeringen att göra en nationalpark av den del av Tatrabergen som ligger i Polen. 150 kvadratkilometer vigs till detta. Redan 1949 hade motsvarade beslut fattats av Tjeckoslovakien.
Nu får inga nya liftar byggas.
Dom som finns, två kabinbanor upp till toppen går i samma sträckning som de ursprungliga från 1936. Fullt moderna sedan den tredje generationens kabiner invigdes 2008.
Samma gäller den fyrstolslift som byggdes på toppen av Kasprowy Wierch 1999.
Även den tredje generationens lift i samma sträckning som den ursprungliga släden. Dock förlängd i tangentens riktning. Nu erbjuds 350 fallhöjdsmeter liftburen skidåkning i ett åk på den östra sidan.
Det finns två liftar till i Tatrabergen ovanför Zakopane. En gammal tvåstolare från 1968 landar även den på toppen av Kasprowy Wierch, men på den västra sidan.
Den erbjuder över 600 fallhöjdsmeter i ett åk när den är öppen. Den kan man åka om man vågar. Lite längre ner i dalen finns en gammal släplift som nyttjas av hotellgäster för bergets enda hotell.
Zakopane är allt utom liftburen skidåkning
Det är inte därför du åker hit. Här finns allt möjlig vintersport. En av världens modernaste backhoppningsarenor, inomhus skridskoarena, längdåkning osv. Visst finns det även liftburen skidåkning i området. Allt ifrån korta barnliftar till moderna kopplingsbara stolliftar.
Den skidåkning som erbjuds är fragmenterad. Enstaka liftar utslängda här och där. Den vänder sig mest till rena nybörjare och är inte värt en omväg. Öva kan du göra hemma. Till Zakopane åker du av två anledningar.
1. Zakopane är en genuint häftig upplevelse i sig.
En pulserande vinterstad med 28 000 innevånare. Mångdubbelt med turister. Oändligt med restauranger och hotell. Shopping som en stor stad, unik arkitektur och kultur vid foten av Tatrabergen.
Som en av världens vinterhuvudstäder finns det hur många hotell som helst. Vi bodde på Radisson Blu. Nybyggt och lyxigt med gångavstånd till allt, inklusive nationalparken. Men som sagt, det finns många alternativ.
Nästa gång kommer vi välja något av alla dom små genuina boutiquehotellen som finns i staden. Varför inte Grand Hotel Stamary anno 1905. Om inte May Nilsson bodde där 1939 så firade hon med all säkerhet sitt slalombrons där. Historien sitter i väggarna.
2. Tatrabergens nationalpark. Den liftburna skidåkningen som erbjuds på Kasprowy Wierch är på intet sätt dålig. Närmare tusen fallhöjdsmeter. Något dagkort eller veckokort finns inte till kabinbanan. Det är enkelturer som gäller. Folk ska upp till toppen och ta en selfie och åka ner igen.
Du kan faktiskt köpa dagkort till dom två liftarna på toppen. Men skit i det. Eller, om vädret och snön är fantastiskt räcker den liftburna skidåkningen på toppen en hel dag med ett avslutande Valleyrun tillbaka till Zakopane.
Här är det skitouring som gäller
Hela bergskedjan är en nationalpark. Det finns fantastiska vinterleder för den som har hudar med sig. Du skall kontakta Freeride Academy i Zakopane, hyra en guide och gå på topptur. Dom kan nationalparken som sin egen ficka. På fem dagar hinner du tura dig igenom hela bergskedjan.
För dagsturer upp i nationalparken startar lederna redan nere i stan. Ta tåget till Zakopane och känn dig som May Nilsson och dom andra svenska pionjärerna 1939.
Lägg skidorna på axeln och promenera en knapp kilometer upp genom staden så står du med skidorna i nationalparken. Toppturer på närmare två tusen fallhöjdsmeter. Unikt.
Det är därför du ska hit om du är en riktig skidåkare.
Naturen är orörd och det är hårt reglerat hur vi människor får röra oss i området.
Tur är det.
Med fem miljoner! besökare årligen bara i den polska delen av nationalparken så känner man faktiskt tacksamhet för det beslut som fattades av kommunisterna 1955.
Även om syftet då snarare var att kontrollera gränslandet än att bevara naturen så blev det senare effekten. När man står på toppen och tittar ut över dom oexploaterade Tatrabergen kan man inte känna annat än glädje.
Björnar, vargar, lodjur, örnar, gems och andra däggdjur har här en fristad mitt i det tättbefolkade Europa.
Även om polska skidåkare hade kunnat önska ett fyrtiotal liftar runt Kasprowy Wierch för att skapa en skidanläggning i världsklass så kan vi konstatera att det finns nog med liftburen skidåkning i världen.
Orörda bergsmassiv finns det färre av, speciellt i Centraleuropa.
Vill du ta veta mer om skidåkningen i Polen så klickar du här!
Subscribe to our newsletter!
About the Author
